(1676-1754) was a French historical painter, known as the teacher of, among others, Chardin. In 1703, he became part of the Academie, was named as director in 1743 and chancellor in 1746. He also worked in the Galerie d'Apollon in the Louvre in 1727 and produced a large number of religious paintings for churches in Paris and Versailles. His historical painting is in the same academic tradition as the French painters Charles Le Brun and Charles de Lafosse. He also painted paintings with mythological motifs and genre scenes. A portrait the artist wearing a wig and holding a portfolio was presented to the Academie Royale in 1734 by Chardin's friend Joseph Aved.   Related Paintings of Pierre-Jacques Cazes :. | le chasseur de la garde | apullia in search of appullus vide ovid | Joseph Antoine Moltedo | Moses Brown | Selfportrait with cigarette |
Related Artists:
Thomas Nast
September 27, 1840 ?C December 7, 1902,Illustrator Thomas Nast was the first American celebrity cartoonist, famous for helping to turn out New York corrupt politicians and for creating peristent iconographic images of Santa Claus. Nast, from a family of German immigrants, began working in New York City as a cartoonist at the age of 15. He had a long association with Harper Weekly (1861-86), during which his battlefield illustrations and skilled caricatures made him famous in the U.S. and abroad (Van Gogh was a collector). Nast was an opinionated, progressive Republican, and his illustrated attacks on the leader of New York Democrats, William Boss Tweed, are said to have helped bring down an era of government corruption. One of the most influential caricaturists of his time, he is credited with creating the image of Santa as a chubby fellow in a red suit. Nast also came up with the image of an ass to represent Democrats (around 1870) and an elephant to represent Republicans (1874). His popularity waned in the 1880s, and he parted ways with Harper Weekly over political and artistic differences. Failing to succeed with his own publication or as a painter, he managed to be appointed by President Teddy Roosevelt in 1902 to a diplomatic position in Ecuador, where he contracted yellow fever and died. Now officially embraced icons, the animal symbols of the two political parties were meant by Nast to be unflattering.
Hermann August Cappelen
(1 May 1827 - 8 March 1852) was a Norwegian painter. Cappelen was best known for his melancholic, dramatic and romantic landscape compositions. Hermann August Cappelen was born in Skien, Norway. He was the son of Diderik von Cappelen (1795-1866) and Margaret Noble Severine Henriette Løvenskiold (1796-1866). Both the Løvenskiold and Cappelen families were prominent Norwegian family of merchants, land owners, civil servants and politicians. His family were the owners of prominent iron works and various other properties. His grandfather, Diderik von Cappelen (1761-1828), was member of the Norwegian Constituent Assembly at Eidsvoll in 1814. He grew up at Holden, a manor in Ulefoss in the Grenland district of the county of Telemark. After school graduation in Skien in 1845, he went to Christiania to take another exam at the University of Oslo. He subsequently went to Dusseldorf, where he studied with Hans Gude. Cappelen was a student at Kunstakademie Dusseldorf under Johann Wilhelm Schirmer in landscape painting class (1846-1850).
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.